Minnets formbarhet
Minnets formbarhet på 3 minuter
Det har länge funnits ett stort intresse för minnets egenskaper, från filosofin och den stora litteraturen till psykoterapin och hjärnforskningen. Och det är ju inte så konstigt. Vårt minne är centralt för vilka vi är. Människor som förlorar sina minnen, förlorar en stor del av sig själva. Hur kan vi då förstå minnets känsliga karaktär och det faktum att man ganska lätt kan plantera falska minnen i människor? Från ett evolutionärt perspektiv skulle man kunna närma sig ett frågan ungefär så här: Varför har vi ett minne överhuvudtaget? Jo, för att kunna använda oss av erfarenhet för att guida framtida beteende. Ytterst för att överleva och reproducera oss.
I ljuset av det här så kanske vi bättre kan förstå vissa av minnets egenskaper: Som att det är lättare för oss att koda in minnen om det är starka känslor involverade. Känslor har ju nämligen funktionen att signalera vad som är viktigt och guida vårt beteende, till eller från något.
Det är också lättare för oss att plocka fram minnen om vi befinner oss i samma miljö, eller i samma sinnesstämning som vi befann oss i när minnet kodades in. Det är då det behövs, det är då det är relevant. Dykare har lättare att komma ihåg saker de lärde sig under vatten, när de är just under vatten. Och att vi har lättare att minnas saker när vi är berusade – om vi var berusade när vi lärde oss det.
Många tänker kanske att minnet funkar som en videokamera, du går runt och spelar in multisensoriska filmklipp, som du sen sparar ner, och så kan du plocka fram dem, titta på dem, och sen lägga tillbaka dem i minnet. Men minnet fungerar mer som viskleken. När du plockar fram ett minne så förändras det – detaljer läggs till, luckor fylls i, tolkningar ändras osv. – beroende på känslor och uppfattningar som du har vid framplockningen. I hjärnan är det ingen uppenbar skillnad mellan sanning och fantasi. Och givet att minnets syfte är att guida beteende nu och framåt så spelar ”sanningen” mindre roll; den kan till och med vara hindrande. Det handlar om vad som är relevant för dig nu, inte vad som var relevant för 10 år sen. Nya kopplingar läggs till, och såna som inte används försvagas. Glömska kan vara adaptivt. Och mycket riktigt så har savanter – som aldrig glömmer någonting – ofta hjärnskador.
Den här formbarheten kan också utnyttjas i terapi. Genom att gå igenom minnen kan man få nya perspektiv – och nya associationer, som kan fungera läkande. Vissa ser det till och med som att diagnosen PTSD beror på misslyckade försök att trycka undan ett traumatiskt minne, ett undanryckande som då förhindrar nya associationer och därmed självläkning. Behandlingen blir att bearbeta minnet – att upprepat gå in i det – under nya omständigheter. Så kanske är minnets formbarhet, och även glömska, inte buggar i nervsystemet. Utan livsnödvändiga funktioner.
OM PSYKOLOGI PÅ 3 MINUTER
Leo Hallerstam introducerar olika områden inom psykologins värld. I en serie filmer behandlas allt ifrån evolution till psykoanalys på ett kärnfullt sätt. Myter nyanseras, okänd fakta förmedlas och komplexa ämnen förklaras pedagogiskt.